söndag 24 augusti 2014

Recension: Somewhere Only We Know - Cheyanne Young

somewhere_only_we_know


Titel: Somewhere Only We Know
Författare: Cheyanne Young
Utgiven: 2014
Förlag: -
Antal sidor:  227
Första meningen: "It's the same thing every morning"

Sadie Bradford’s life is one anxiety attack after another. All she wants is to escape life's realities for the summer and hang out with her best friend Aaron. But her grandmother has other plans: Sadie will get a job. Sadie will do volunteer work. Sadie will make new friends - friends without brain injuries that make them forget everything...friends that aren’t Aaron.
While Sadie struggles to survive her anxiety with all these new changes, she finds an escape when she dreams herself into the beautiful world of Isola Fiona. It’s a place that cures memory loss and anxiety. It’s a place where she and Aaron can fall in love.
But after dragging Aaron along with her to her dream world, things take a turn. Every time they return home, Sadie’s anxiety is a little better but Aaron’s memory is still gone. And Isola Fiona may not be much of a dream after all. As Sadie realizes that Isola Fiona is as real as her anxiety, she rushes to change the course of fate and make things right, but she may be too late...


Åh den här boken var så fin och speciell på många sätt! jag älskade relationen mellan Sadie och Aaron och kunde i mångt och mycket relatera till Sadie. Karaktärerna kändes trovärdiga och även fastän jag inte är så mycket för böcker som drar iväg åt fantasyhållet sögs jag verkligen in i berättelsen redan på de första sidorna. Isola Fiona berättade författaren så levande att jag verkligen såg det framför mig, det kändes som att den platsen verkligen fanns på riktigt, och alla karaktärerna var väl genomtänkta. Genom hela berättelsen gick den en röd tråd av underbar vänskap, hopp och förtvivlan och de sista kapitlen kändes i hela kroppen och fick mig vid ett tillfälle att gråta så mycket att jag var tvungen ta en kort paus och lägga ifrån mig boken för att samla mig lite.
"Somewhere Only We Know" var ett riktigt impulsköp, jag köpte den utan att veta någonting om den överhuvudtaget, och jag kan säga att det är inget köp jag ångrar så här i efterhand. Efter att jag fått hem boken googlade jag på titeln av nyfikenhet och kom till författarens hemsida och såg att hon skrivit ett blogginlägg om historien bakom boken: http://cheyanneyoung.blogspot.se/2014/06/the-story-behind-somewhere-only-we-know.html och det märks verkligen att författaren har en speciell relation till den, och att det betyder mycket, för det här var en bok med både själ och hjärta.

lördag 9 augusti 2014

Recension: Ugly Love - Colleen Hoover

UGLY_LOVE


Titel: Ugly Love
Författare: Colleen Hoover
Utgiven: 2014
Förlag: Atria Books
Antal sidor:  324
Första meningen: "Somebody stabbed you in the neck, young lady"

It's not exactly love at first sight for Tate Collins when she meets the tormented and secretive Miles Archer. They wouldn't even go so far as consider themselves friends. The only thing Tate and Miles have in common is a mutual physical attraction that can't be denied. Once their desires are out in the open, they realize they might have stumbled on the perfect no-strings arrangement. He isn't looking for love, and she doesn't have time for it -so that leaves just the sex. What they've got could be surprisingly satisfying, as long as Tate can stick to the two rules Miles has for her: never ask about the past; don't expect a future.
They think they can handle it, but everything is different when real emotions start to change the equation.

Herts get infiltrated.
Promises get broken.
Rules get shattered.
Love gets ugly.

Okej det känns som om jag kommer gå mot strömmen med den här recensionen och jag ville så gärna älska den här boken men....
"Ugly Love" har funnits på min önskelista riktigt länge och har varit en av de böcker jag sett fram emot mest i år, förväntningarna har byggts upp i månader då jag läst både författarens egna ord under skrivprocessen och sen sett förhandsläsarnas recensioner/omdömen som varit topp. Detta fick mig att både hoppas och tro att den här boken skulle vara nåt alldeles extra, kanske rentav Colleen Hoovers bästa hitintills.
Så med boken i handen kan jag säga att den började bra, de första sidorna kändes som en typisk Colleen-bok och första mötet med Miles fick mig genast att känna för honom. Tyvärr stannade den känslan i början av boken. Handlingen upprepade sig gång på gång, det hände verkligen ingenting (som inte redan hade hänt) och det kändes som om jag bara satt och åkte på en lång, lång, lååång transportsträcka mot ett avslöjande. Jag brukar ytterst sällan känna att jag vill skumläsa en bok, och speciellt inte en bok av en av mina favoritförfattare, men här var det faktiskt väldigt lockande.
"Ugly Love" är ganska speciell på det sättet att vartannat kapitel är Miles/dåtid och vartannat är Tate/nutid och alla Miles kapitel är skrivna på ett nästan poetiskt sätt (tänk prosa). Texten är kort och centrerad eller ibland placerad på annat sätt än till vänster som den vanligtvis brukar vara, ord är kursiverade, fetade eller ändrade i storlek för att få mer effekt. Tyvärr fick det mig att "tappa" Miles ganska snabbt, det jag kände för honom i början försvann och kom aldrig tillbaka vilket är ovanligt då karaktärer som Miles vanligtvis faller mig i smaken och får mig att bli väldigt emotionell.
Den här boken innehåller även insta-love och massor av sex, funderade några gånger på om jag läste en Colleen Hoover-bok eller om det var "Fifty Shades of Grey". Tyvärr störde det mig mycket att Tate var en riktig "dörrmatta" och att berättelsen i det stora hela innehöll så många klyschor och emellanåt var så cheesy att jag inte riktigt visste var jag skulle göra av mig själv.
Det som räddade boken från att inte få ett riktigt bottenbetyg av mig var att vissa repliker var väldigt vackra och tänkvärda samt att Cap var en härlig karaktär. Även vissa delar i slutet av boken visade glimtar av hur jag hade hoppats att hela boken skulle ha varit.
Kort och gott kan jag väl säga att "Ugly Love" var en besvikelse och om du hoppats på en bok i samma stil som Slammed eller Hopeless så nej. Vill du däremot läsa en ny sida av författaren och gillar det som jag nämnt här ovan är den nog värd att plocka upp.

 

Template by BloggerCandy.com