Recension: The Sculptor - Scott McCloud

Titel: The Sculptor
Författare: Scott McCloud
Utgiven: 2015
Förlag: SelfMadeHero
Antal sidor: 488
Första meningen: "Ready? Ready."

David is giving his life for his art—literally.

Thanks to a deal with Death, the young sculptor gets his childhood wish: to sculpt anything he can imagine with his bare hands.
But now that he only has 200 days to live, deciding what to create is harder than he thought, and discovering the love of his life at the eleventh hour isn't making it any easier.

This is the story of desire taken to the edge of reason and beyond; of the frantic, clumsy dance steps of young love; and a gorgeous, street-level portrait of New York City. It's about the small, warm, human moments of everyday life... and the great surging forces that lie just under the surface.

Scott McCloud wrote the book on how comics work; now he vaults into breathtaking, funny, and unforgettable fiction.

Det här var en liten tegelsten till serieroman, nästan 500 sidor och väldigt kompakt. Berättelsen var ganska djup, ingen lättsam läsning, och det gällde verkligen att hänga med i svängarna för den var ganska hoppig och jag får väl erkänna att jag inte riktigt hängde med alla gånger men jag lyckades ändå få grepp om handlingen. Stundvis mådde jag lite dåligt över situationen David var i, jag kunde känna hans ångest över att ha sina dagar räknade, och han hade verkligen inget flyt i livet. Till utseendet gillade jag The Sculptor mycket, hela boken var skickligt tecknad i olika blå toner (lite svarta detaljer också) vilket förstärkte både effekter och handlingen, t.ex. när en viss person skulle vara i fokus var människorna runtomkring tecknade i en ljusare blå ton, vissa bilder var också helt fantastiska med mycket detaljer och väldigt "talande" och speciellt mot slutet av boken blev det väldigt intensivt. Mängden text varierade mycket, på vissa sidor var det mest bara bilder medan på andra var det väldigt mycket att läsa. För att sammanfatta mina tankar om den här serieromanen kan jag väl säga att den var mycket tyngre och mer "svårläst" än vad jag hade trott men berättelsen var helt okej och tänkvärd, dock var väl kanske inte insta-love grejen riktigt min kopp te menmen... Utseendet, både på utsidan och insidan, vann den i alla fall mycket på.

"The whole city can come crashing down around our ears. I'm not letting go. I can't. Not anymore. I made a promise."