fredag 22 maj 2015

Recension: Confess - Colleen Hoover




Titel: Confess
Författare: Colleen Hoover
Utgiven: 2015
Förlag: Atria Books
Första meningen: "I pass through the hospital doors knowing it'll be the last time."

Auburn Reed has her entire life mapped out. Her goals are in sight and there's no room for mistakes. But when she walks into a Dallas art studio in search of a job, she doesn't expect to find a deep attraction to the enigmatic artist who works there, Owen Gentry.

For once, Auburn takes a risk and puts her heart in control, only to discover Owen is keeping major secrets from coming out. The magnitude of his past threatens to destroy everything important to Auburn, and the only way to get her life back on track is to cut Owen out of it.

The last thing Owen wants is to lose Auburn, but he can't seem to convince her that truth is sometimes as subjective as art. All he would have to do to save their relationship is confess. But in this case, the confession could be much more destructive than the actual sin...


Det var ett tag sen jag läste ut den här boken och först nu känner jag att jag kan skriva några rader om den. Måste börja med att dela med mig av tanken som flög genom mitt huvud när jag hade läst sista sidan: Colleen Hoover är verkligen "The Queen of Contemporary". Jösses alltså. Hon har verkligen förmågan att fånga läsaren, skriva på ett sådant sätt att berättelsen flyter på och känns trovärdig och skriva om ämnen som berör. Ni som har läst b.la. Slammed, Hopeless, Maybe Someday och Ugly Love vet vad jag pratar om. Confess var inget undantag utan kändes som en mix av författarens tidigare böcker. Jag älskade idén bakom boken, att blanda verkliga bekännelser med konst och förstärka det med konsttryck (målningar) i lagom mängd - det kändes annorlunda. Även om jag brukar föredra att få använda min fantasi och måla upp egna bilder i huvudet när jag läser kändes det bara så rätt i den här berättelsen.

Jag var lite orolig när jag närmade mig slutet att jag skulle bli lämnad med massa frågor och "lösa trådar" men det enda jag blev lämnad med var tårar i ögonen. Så fantastisk berättelse! författaren knöt ihop det så, SÅ bra och nästan det bästa av allt: det fanns ingen epilog som kunde förstöra slutet.

"Are you here to save me?"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 

Template by BloggerCandy.com