Recension: Black Ice - Becca Fitzpatrick

Titel: Black Ice
Författare: Becca Fitzpatrick
Utgiven: 2014
Förlag: Simon & Schuster
Första meningen: " The rusted Chevy pickup truck clanked to a stop, and when Lauren Huntsman's head thumped the passenger window, it jolted her awake."

Sometimes danger is hard to see... until it's too late.

Britt Pfeiffer has trained to backpack the Teton Range, but she isn't prepared when her ex-boyfriend, who still haunts her every thought, wants to join her. Before Britt can explore her feelings for Calvin, an unexpected blizzard forces her to seek shelter in a remote cabin, accepting the hospitality of its two very handsome occupants - but these men are fugitives, and they take her hostage.

In exchange for her life, Britt agrees to guide the men off the mountain. As they set off, Britt knows she must stay alive long enough for Calvin to find her. The task is made even more complicated when Britt finds chilling evidence of a series of murders that have taken place there... and in uncovering this, she may become the killer's next target.

But nothing is as it seems in the mountains, and everyone is keeping secrets, including Mason, on of her kidnappers. His kindness is confusing Britt. Is he an enemy? Or an ally?

Oj den här boken var inte alls som jag hade tänkt mig, jag hade väldigt låga förväntningar och trodde helt ärligt att det inte skulle vara en bok för mig. Det var spänning från början till slut - sån där spänning som kryper under huden och stundvis får en att känna sig lite obehaglig till mods för att det känns som att man är där. Handlingen hade väldigt många tvister och svängde hit och dit, jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag visste vad som skulle hända men så visade det sig att jag var helt (eller i alla fall halvt) fel ute. Jag hade önskat att jag haft mer tid att läsa för den var väldigt svår att lägga ifrån sig, en riktig bladvändare och det här med "jag läser bara ett kapitel till sen tar jag och..." fungerade inte så bra. Jag insåg dock att det nog ändå, på ett sätt, var bra att lägga ifrån sig boken för att få lite perspektiv på handlingen, jag blev helt enkelt så uppslukad att jag kände att jag fick svårt att se den ur en annan synvinkel och visst hade den, liksom de flesta böcker, sina svagheter och jag tror nog en del kan tycka den är/blir lite långtråkig och är man inte så mycket för romans så faller den nog inte en i smaken. Själv var jag väldigt tveksam till alla tillbakablickar men jag vill inte spoila så jag säger inte mer än så. Jag fick även en del frågetecken som aldrig rätades ut men det störde mig inte nämnvärt men var ändå sådant som jag tänkte på medan jag läste.

Karaktärerna var intressanta och välskrivna, jag fastnade på en gång för Mason och han var den som höll mitt intresse genom hela boken. Korbie var den karaktär som jag störde mig mest på och jag vet inte hur många gånger jag suckade eller kände frustration på grund av henne. Något som jag också tänkte på var att jag genom större delen av boken såg karaktärerna som mycket äldre än vad de var, i mitt huvud var de kanske runt 35-40 och inte runt 20...
Tråkigt nog blev jag lite besviken på hur boken slutade, och speciellt epilogen, jag hade liksom förväntat mig...något annat.